Idag är det alla hjärtansdag med allt vad det innebär. Då mitt hjärta råkar tillhöra ingen annan är mig själv, så planerade jag att hylla de människor som har gjort denna äganderätt möjlig… Mamma och pappa. Den klassiska hyllningen till någon man bryr sig om är ju så klart blommor. Men när jag byllsat på mig hela vinterutstyrseln och likt en levade michelingubbe, med träben, full och på is stapplat mig fram till blomsterbutiken så möts jag av en upprörd mob av kärlekskranka män och kvinnor i upplopp över vem som får de vackraste rosorna, de kraftigaste tulpanerna och de rödaste pelargonierna. Med en djup suck får jag helt enkelt ta mina blommstertomma tumvantar och knalla tillbaka hem, utan blommor men med en växande fundering i huvudet.

Då alla hjärtans dag ursprungligen är en amerikansk tradition, likt halloween och mor- och farsdag som vi så gladeligen har anammat, så tycker jag att är det någon högtid vi borde ta upp i det här landet så är det Thanksgiving. Så istället för att ödsla den här dagen på att vara bitter då att alla turturduvor står och pratar bebisspråk med varandra i varje hörn så tillägnar jag den här dagen åt att vara tacksam.


Jag är tacksam för att jag har en familj som kan skämma bort mig när jag kommer på besök från danskeland. Jag är tacksam för alla vänner som finns där i vått och tort, men även tacksam för de som bara syntstill när det är lagom fuktigt och behaglig temperatur. Vänner som kommer och går har en funktion som man absolut inte ska underskatta. Att de får mig att förstå att ingenting varar för evigt och att ta vara på tiden just nu.

Jag är tacksam över de människor som har gjort en inverkan på mitt liv trots att de inte vet om det. Jag är tacksam för dom som vet om det men inte påpekar det hela tiden och förväntar sig ett Nobelpris som tack för hjälpen. Jag är tacksam för att jag har extremt dålig och något makaber humor, då jag aldrig blev en mainstream bimbo som skrattar åt vad som är mest passande för stunden. Jag är tacksam för att jag tidigt hittade musiken som formade mig och fick mig att gå över till the dark side, innan EMD hann sätta sina långa popiga klor i mig. Jag är tacksam över att jag har en sambo som är helt fantastisk och förstående. Jag är tacksam för att jag bor i ett land som har Marabou. Jag är tacksam för att jag fick chansen att lära känna min farmor och farfar innan det var försent. Jag är tacksam över att jag har syskon att hata och älska. Jag är tacksam över att jag aldrig flyttade till Sunny Beach och blev bartender.

Jag är tacksam över att jag har ensamrätt till mitt hjärta, så jag slipper stå i kö för att köpa blommor som dör imorgon, utan att jag istället kan lägga de pengarna på ett par nya skor.

Tack som fan!